Känner att vi tagit ett steg ifrån varann. Jag och han med de ljusbruna ögonen. Jag känner att vi hade vårt avslut den dagen då han och jag var ute i skogen på hästryggen. Det var en fantastisk dag och solen sken. Tror aldrig jag kommer vilja ta tillbaka den där dagen.
Han fick en vit häst och jag en brun. Jag har ärligt talat ej sätt någon man gå in för en uppgift så mycket som han. Det var som han ville suga ut varje sekund av aktiviteten.
När han kom och hämtade upp mig och såg att vi skulle ut och rida sa han:
- Det är en dröm som går i uppfyllelse.
Vi hade en dag av tölt, trav och galopp och oj vad i skrattade. Men gnistan i min blick när våra ögon möttes var borta från min sida.
- Ska du ha barn när du är 30 år? sa han. Sen fortsatte han och sa att hans föräldrar hela tiden pratar om vilken go och trevlig tjej jag är. Jag vet ej vart han ville komma med det.
Det blev en avslut på våra år som var fint. Nu har jag gått vidare men jag kommer alltid minnas han med de ljusbruna ögonen som någon mycket speciell och fin människa trots allt ont han gjorde mig ibland. Det kallar jag kärlek.
Om en halvtimma kommer Erika och Tinto! Ska bli skönt att rensa tankarna ute på Djurgården. Länge sedan jag hade Tinto nu. Kanske ska jag försöka få honom nästa fredag. Det skulle vara mysigt. 
